High on life
Äntligen, mitt bland kaoset, fann jag tid att rymma till naturen för att låta jorden hela mig. Att känna jord under fötterna, den varma vårsolen mot min bara hud och den vilda vinden som förde mig fram var magiskt.
Jag vill egentligen säga att jag inte har haft tid att besöka träden, sjön, bergen och solen, men sanningen är ju att jag har all tid i universum precist som varje annan människa har, men för att vara tydlig, främst för mig själv, så har jag inte prioriterat naturen nu.
Jag har, liksom de i min närhet som tillsammans med mig driver detta projekt, andats stress i en period. Och det är inte med offerkoftan på som jag säger det, för jag är helt förälskad i mina prioriteringar den senaste tiden. Men jag är lika förälskad i att jag hittade ett tillfälle idag att fly undan allt i staden, även det jag älskar.
Jag granskade marken runt mig när jag gick och verkligen kände varje steg jag tog, det var så vackert.
Att i stillhet vandra över barr och kottar, medvetna andetag in och medvetna andetag ut.
