Reconnective healing och massage

Jag bokade just precis in en healing behandling, reconective healing imorgon förmiddag. Och eftersom jag lovat mig själv att kliva utanför min komfortzoon så bokade jag även in en terapeutisk andningsmassage samma eftermiddag, jag är förväntansfull men så nervös, eller snarare rädd, över den sociala biten i det hela.
Jag börjar liksom räkna upp alla sätt jag kan göra bort mig på i mitt huvuvd nu, och börjar oroa mig över händelser som mest troligt aldrig kommer att ske. Trots att jag vet att jag inte ska tänka så, trots att jag har kunskapen om hur jag ska tänka och agera, egentligen. Men detta är något jag tränar på, att följa mitt eget hjärtas råd. 
Jag tycker mig ha kommit nog i min sociala utveckling nu för att utsätta mig för detta, ibland är det konstigt nog helt rätt när det känns tungt. För utveckling och ansvar kan vara smärtsamt, men något som är ännu mer smärtsamt är att ignorera sitt hjärtas längtan och fortsätta leva i förnekelse. Jag vill leva ett liv fritt från social rädsla, självklart även utan andra rädslor men just nu har jag valt att fokusera på denna rädsla då jag tillåtit den att ta för stor plats i mitt liv under en allt för lång tid, och styrt mina livsval för många gånger. Så mina känslor för morgondagen är splittrade, och mitt fokus ligger så mycket på känslor att jag nästan glömt vad inbokningarna faktiskt innebär.
 
Vardag | |
Upp